Hold on to what you got
Jag hatar att inse mina begränsningar, veta att jag egentligen inte borde ha tränat idag. Vaknar med sprängande huvudvärk och flimmer framför ögonen, ögonmigrän. Proppar i mig diverse tabletter och tar mig igenom dagen, går sedan direkt till core extremepasset. Bam! Tabletterna slutar verka och huvudet vill sprängas. Förnuftet säger Men vafan ge dig nu, gå hem! Medans vinnarskallen kräver mera i brist på bra reslutat. Så vem vinner? Givetvis vinnarskallen. Kör igenom hela passet och är ändå inte nöjd. Förnuftet är skitförbannat för nu sitter jag här med värre huvudvärk än innan, och vinnarskallen är heller inte riktigt nöjd trots att jag genomförde hela passet. Det var inte riktigt hundra som det brukar vara. Jag hatar dessutom att erkänna när jag har fel, men jag borde inte ha tränat idag.
Igår jobbade jag tolvtimmarspasset och åkte sedan till Johanna som tog tag i min utväxt så nu är jag blondie igen. Tackar tackar. Och idag har jag som sagt, jobbat och tränat, hunnit slänga i en tvätt och ska snart göra lite mat innan jag kan vila huvudet på kudden. Tanken var egentligen att jag och Jesper skulle ha lite kvalitetstid ikväll eftersom att vi så sällan ses, utöver när vi säger hej och hej då till varandra i dörren eller sover. Men som vanligt så kom något annat emellan och det blir inte av. Svintråkigt om ni frågar mig, men men vad ska man göra?
