Waka waka

Nyduschad, inlindad i en filt och med tända ljus överallt känns allting lite bättre. Såå, helgen? I fredags anlände Jessica och Johan här i Oslo och sedan har det varit fullt ös medvetslös. Eftersom att Johan har yrket kock, och ett stort intresse för mat, så var restaurangerna för båda dagarna redan bokade när de kom och jag var ganska nyfiken.
Så fredagen startade på en riiktigt fin restaurang med en femrätters och jag var ibland tvungen att snegla på någon annan för att veta vilka bestick jag skulle använda, no jokin! Och sedan fortsatte vi vidare till Åpen bar där det shottades i mängder och dansades en hel del. Männen försökte supa varandra under bordet och jag kan säga att båda lyckades ganska bra! Jag och Jessica var inte sämre vi men höll oss mera på mattan än vad karlarna gjorde. 
Lördagen spenderades på stan och vi hann med en del shopping och en fika innan det var dags att göra sig klar för nästa kväll. Den middagen var något utöver det vanliga, tiorätters! Jag visste knappt att det fanns och trodde att jag skulle dö när jag såg menyn, men 7 timmar senare och allting gick i. Japp, vi åt en middag på 7 timmar. Hur mysigt som helst och något man verkligen borde göra oftare. Framförallt väldigt intressant och roligt att äta med några som verkligen kan och är intresserade av mat, som vet vilka viner som passar till vad och som kan förklara vad man faktiskt äter. Så, ganska mätta och belåtna rullade vi vidare till Bar nere på aker brygge innan vi tillslut hamnade på Cayenne där det dansades till stängning. Denna kväll var det tydligen fröken Hellmans tur att bli aningen slirig. Glad som aldrig förr men med vissa svårigheter att sätta fötterna rätt är det tur att man har en gentleman till kille som ser till att man kommer till lägenheten från hissen när balansen sviker en.
På söndagen var vi lite kulturella och åkte till Munch museet, det var ganska snabbt avklarat men nu har vi iallafall gjort det. Resten av dagen var en enda lång fika där det slurkades läsk och pratades om gårdagen. FK (fyllekaja) blev mitt nya nickname, trots att jag nog då faktiskt var den som var minst sliten. Puss o kramades hejdå innan jag och Jesper gick hem och dog i soffan, lite ledsna över att de skulle åka och att helgen redan var slut. 
Underbar helt enkelt, skulle kunna göra om den när som helst!










Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0