If you break the rules I'm not in for the game

Løgner ær det værsta jag vet.
Fruktansvært onødigt och skapar bara massa problem.. Nær man sedan får så dåligt samvete att man ændå måste berætta om sin løgn, vad ska man då sæga? Nær det handlade om en så fruktansvært oviktig sak, iallafall enligt mig, och nær den mest anvændes før att man inte visste bættre. Vad gør man då?
Nær situationen sedan leder till att man får høra dom finaste orden i hela værlden, hur ska man reagera då?
Førvirring!
Ska man skratta eller gråta?
Det ær min status idag mina damer och herrar. Førvirrad!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0