Ladylike
Efter jobbet släpade jag mig iväg på mördarpasset Core extreme, själv denna gång. Hade lovat mig själv att om Johanna någon gång inte kunde skulle jag ge fan i självmordspassen men nej, jag kunde inte hålla mig. Älskar hans flin när man kliver in i lokalen "du är ju så körd" typ. Så nu är man nytränad, nydsuchad och har lagat mat. Hur högt på svärmorsdrömsstegen klättrade jag nu? Någon pinne borde jag väl få iallafall. Tanken var att jag och Jesper skulle kolla på The mist men fotboll kom ivägen och nu sitter jag här själv, i valet och kvalet. Har aldrig sett filmen men alla säger ju att den ska vara så himla läskig? Ska jag vara modig och kolla, eller inse mina begränsingar och låta bli? Känner jag mig själv rätt så blir det alternativ ett.
Att leva efter "jagkansjälv" filosofin har ibland sitt pris. Idag när det på jobbet som vanligt skulle stå i tio min och disskutera nästa uppgift fick jag nog och drog igång nästa projekt. Dumt. För om jag bara hade kunnat vänta några min och lyssnat så hade jag förmodligen hört att golvet utanför det rummet jag var påväg in skulle rivas bort, så att man varken kom in eller ut. Jag hann givetvis in och gissa om jag blev snopen när jag inte kom ut? Jag fick vackert stå där och vänta tills hantverkarna var klara. När ska fröken otålig lära sig?
Så med andra ord kanske jag borde inse att jag inte är så tuff som jag tror, banga filmen och kolla på något anpassat för oss fegisar.
