Another slap in the face
HE HE HE!
Fyfan va fint det går nu. Hyresvärden dör, vi måste flytta, mitt jobb trasslar och jag går utan jobb i tre veckor. Sen kommer ett litet ljus i tunneln, en dunderlägenhet som vi båda blir störtkära i. För bra för att vara sant, ja! Idag skulle kontraktet skrivas och jag som svävat på moln de senaste dagarna blev rejält nerdragen på jorden. Eller snarare såhär, jag blev utan förvarning nerstenad från mina moln för att landa på blöt hård asfalt.
Den söta fina lille gutten som haft ansvar för hela affären hade glömt den liiillalilla detaljen om att du MÅSTE binda upp dig på nio månader, sen är det tre mån uppsägningstid. Vanligast är att de vill ha långtidsleie vilket man alltid säger att "jaa, vi ska bo här minst ett år.." men sen har man möjlighet att säga upp sig när som helst, men med tre mån uppsägningstid. Så vi blev alltså tvugna att tacka nej, binda upp sig så länge går bara inte. Det finns ingen möjlighet så nu står vi på ruta ett igen.
Att Jesper fått truckkort och jag fast jobb med fina förmåner känns knappt värt att fira nu eller?
Update: Detta satt jag och skrev igår, besviken, bitter och ledsen. Men sen tog jag mig samman och gick vidare med livet. Jag lagade en brutalt god middag med min kärlek, mötte upp brudarna för vinkväll som slutade med bowling (där jag förövrigt spöade samtliga) och en sväng in på fridays.
För det är faktiskt så, varje motgång vi stöter på gör oss bara starkare och det för oss närmare varandra än någonsin. Vi utvecklas, ställs inför svåra beslut och tar mogna beslut. Tillsammans. Vi är fan bra!
