Diana

Upplärningsvecka nu på jobbet och mitt huvud är så fullproppat med information så att när jag kommer hem från jobbet vill jag bara dö. Men då startar nästa jobb, lägenhetsvisningar och sökande. Helt allvarligt så känns det som att hela mitt huvud är fullt av bomull och koncentrationen skulle kunna vara aningen bättre på jobbet. Men hur lätt är det när man sitter i en situation som denna. Vi måste ut ur lägenheten snarast möjligt, jag vet inte vart jag kommer bo nästa vecka och de enda jag gör är att springa på visningar.
Bindningstid, för små, för dyra, inflytt tidigast juni. You name it. Ingenting som funkar och nu vet jag inte ens vilka jag har kvar att titta på eller vilka jag varit på heller för den delen.
Var det så här det skulle bli när man blev vuxen? VAFAN VARNADE INGEN MIG FÖR?

Jag ineser själv att det här mer liknar klagomuren än ett blogginlägg men det jag skulle behöva just nu är en ny lägenhet. En jag trivs i. En jag känner mig trygg i och vet att jag ska vara där ett tag. Att få komma hem från jobbet och sätta sig i soffan, ta det lugnt och umgås med vänner. Det är vad jag vill just nu.

Dessutom så sitter jag nu igen på donken, vårat internet i lägenheten är borta. Skjuta mig nu? Tack.