Onsdag
Inatt har jag sovit med en katt ovanför mitt huvud på kudden och med en nere vid fötterna. De brukar aldrig få vara nära när jag sover. Hårigt, äckligt.. uuäck! Men inatt fick dom det och aaldrig har dom varit så stilla och snälla som dom var nu, Som att dom visste att det var deras enda chans de hade att få ligga i sängen och gjorde sitt allra bästa för att inte röra en muskel.
Dagen har sedan spenderats på sjukhus och jag är en antibiotikakur rikare så nu ska vi väl få bukt på det här hoppas jag. Lunch med en gammal kollega från fastighetsbyrån satt hur fint som helst, liten ärenden på stan, en snabbdetjt med Katrin och resten av dagen har jag legat i solen och lyssnat på musik.
Snart kommer mamma hem och vi ska ha familjemiddag, sånt gillas.
Jag älskar att vara hemma. Det är rent, fint och finns mat i kylen. Jag kan träffa mina underbara vänner när jag vill och jag känner redan vilken energi det har givit mig att ha spenderat bara några dagar med dom. Men mitt hjärta skriker efter något mer, jag vill ha den här mannen hos mig.
