Jag har slitit ut så många skor i en stad där ingen längre bor
Hemma. I Norrtan. I flickrummet. Känns förjävla skönt faktiskt, just nu. Mamma har dessutom varit sådär bra som bara en mamma kan vara, fyllt upp kylskåpet med alla de godsaker jag saknat i Norgelandet (skitmat är vad dom har). Så nöjd och glad sitter jag här, mätt, varm och med ett internet. Vetskapen om att jag ska spendera hela morgondagen med Carolina inne i stockholm gör inte saken sämre.
Förövrigt så var hemfärden inget att klaga på heller. Jag, Jens och Bosse i en och samma bil. Nyfunna vänner, bra vänner. Sånna man aldrig har tråkigt med. Dock så gick bilen sönder, vi höll på att åka av vägen, fick stanna på en öde parkering och vi (dom) fick mecka bil. Nästan hemma var vi med om ett sådant ögonblick när alla bara tystnar i bilen och allt går i slowmotion. Ungefär en halvmeter från att smälla rätt in i en älg. Allas hjärtan gick nog i 180 tror jag och vi satt tysta bra länge tills Jens bryter tystnaden med ett asgarv och ja.. sedan var det igång igen.
" Jag såg fan rätt in i skithålet på älgen, så nära var vi" - Bosse.
Mm, precis det man tänker på minuterna efter man har hållt på att frontalkrockat med en älg. Men sådana är dom och jag gillart.
Nu ska jag dejta kudden och tänka på dig. Dig, dig, dig och ingen annan. Saknar!
Två lagom sliriga bönor från förra fredagen.
