Midsommardagen
Jag har många gånger sett på snyftarfilmer, där det finns scener jag själv bara drömt om att få uppleva.
Ni vet när det är ett par som står mitt på ett dansgolv bland massa andra men som ändå bara har ögon för varandra? Fast att det är så trångt att de knappt kan röra sig så försvinner alla människor runt omkring och att det är svettigt och varmt spelar ingen roll. Discodunket blir plötsligt bara till bakgrundsmusik och det enda hon hör är de fina orden han säger. Det absolut finaste orden hon någonsin hört.
Sånt händer ju bara på film, eller hur?
Och ändå, vad skulle man göra om det faktiskt hände?
Jag hade fel, det händer inte bara på film.
Och jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut.
Ni vet när det är ett par som står mitt på ett dansgolv bland massa andra men som ändå bara har ögon för varandra? Fast att det är så trångt att de knappt kan röra sig så försvinner alla människor runt omkring och att det är svettigt och varmt spelar ingen roll. Discodunket blir plötsligt bara till bakgrundsmusik och det enda hon hör är de fina orden han säger. Det absolut finaste orden hon någonsin hört.
Sånt händer ju bara på film, eller hur?
Och ändå, vad skulle man göra om det faktiskt hände?
Jag hade fel, det händer inte bara på film.
Och jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut.
Kommentarer
Trackback
