Diana

Min idol, min förebild, min mormor. Min älskade mormor som inte finns längre, som lämnade oss i lördags.

Ibland fattar jag inte ens vad som har hänt, ibland är det så tungt att jag inte ens orkar röra mig ur sängen, och ibland går allting ganska bra ändå. Det är från dag till dag, eller från kvart till kvart.
Något som är sjukt tungt är att allting hände när jag inte var där, inte ens i samma land. Och att sedan vara så långt ifrån familj och vänner när man behöver dom som mest är inte heller så speciellt lätt.
Att jag har världens underbaraste vid min sida som gör allt i sin makt för att underlätta hjälper.
Alla samtal och sms från er där hemma hjälper.
Tillochmed dom där klapparna på axeln från kollegorna som egentligen inte bryr sig hjälper.

Tack alla fina, det värmer mer än vad ni tror.