Diana

Jag lever i en fantasivärld. Här är allting så lätt för du var aldrig en del av den här världen, du var en del av allt där hemma. Jag kommer på mig själv att tänka att jag måste ringa dig snart och bestämma en dag när vi ska baka pepparkakor, eller fråga vart du har gjort av mina stövlar som jag inte hittar. Men det är då det slår mig, det går inte. Och så tänker jag bort det, ägnar mig åt något annat. Här är det så lätt, så långt borta. Men det är när jag kommer tillbaka till den värld där du ska vara det kommer slå mig, lika hårt som en käftsmäll, och jag är rädd för att falla handlöst bakåt. Då hoppas jag att ni står där bakom och fångar upp mig.