Read my mind

Jag skulle kunna skriva tusen ord, bilda meningar och formulera mig hit och dit. Frågan är om det gör någon skillnad, om jag gör mig förstådd?
Jag är ingen bitter människa, ingen som hatar eller är negativ. Men även vi positiva-impuls männsikor har sina downs. Har man aldrig varit i den sitsen förut kanske det är svårare att hantera, och frågan är om omvärlden tillåter att även den gladaste inte är just det för en stund. Är det fel att öppna sig för bara en enda människa? Visa sina downs, skitdagar och gråtattacker. Blir det en börda för denna enda, att se något ingen annan får se? Jag skulle se det som ett privilegium. Inte att få se någon annan gråta, men att veta att man har fått ett förtroende ingen annan lyckats få. Att veta att man är den tryggaste punkten i hela världen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0